Rastlös, klarvaken och lite rädd...

.. ja rädd ja. Det går väl över så småning om därför passar jag på att skriva ett till inägg nu så här på kvällningen/natten.
I morgonbitti vid sju tiden kommer min älskade vän hem och de kommer bli underbart. I morgon eftermiddag ska vi till hans mami och äta lite mat :) Mycket trevligt :) Och gott hoppas jag och tror nog att de blir :)

Appropå ingenting så fick jag för mig att kolla badmintonklubbens träningstider och eftersom jag jobbar ända till klockan 18 på kvällarna har jag ingen tid att träna på, men sen slog de mig. Jag har ju en ledig eftermiddag i veckan och denna är på torsdagar då vi har två timmars träning från 17-19 och då hinner jag ju med den :) Nu blir de lite badminton framöver. Som jag har tjatat och nött om detta så kan jag äntligen få spela lite :)
Oh vad jag har saknat att hålla i ett racket och slå lite, röra på mig. Synd bara det att jag vill inte "träna" jag vill ju spela. Klart jag vill träna slag och teknik men eftersom det är tusen gånger roligare att spela speciellt då jag bara kan träna 2 timmar i veckan så hoppas jag till tusen att det är lite mer spelträningar.

En vacker dag hoppas jag att de kan bli aktuellt för 3 pass i veckan och kanske eventuellt någon tävling här och där. Men med detta måste jag byta jobb, jag skulle absolut tänka mig att byta jobb för att få spela mer badminton, det är de bästa som finns och jag vill prioritera det högt. Men som sagt, att bara byta jobb i denna tid ser gaaanska omöjligt ut och ett butiksjobb som inte innebär lite senare eftermiddagar är gaaanska sällsynta.

Oh vad jag saknar badminton. Tänka er, 3 pass i veckan i närmare 9 års tid. Sen bara ge upp allt för att man har börjat jobba lite extra. Det är tråkigt så otroligt tråkigt. Jag får lite ångest när jag vet hur jag bara har skitit i det för att få de där extra timmarna på coop, "åh men det är ju så bra ob på kvällarna", någon träning kan jag hoppa över, någon blev flera och flera blev alla. Sen nu sitter man här och funderar på hur bra man hade varit, om man kanske hade till slut lärt sig slå en lika bra backhand som killarna kan, om mina skruna droppar äntligen börjat tagit fart, kanske mina cleerar satt lika perfekt vid baslinjen som alltid. Om jag hade fortsatt spelat och fortfarnde varit med i Serielaget som skulle slita så hårt för att komma upp i div 2.


Nej massa badmintonpladder och jag kommer ju säkert drömma något om de i kväll. Hoppas ni orkat läsa genom :P Haha


Nu ska jag tagga till för på torsdag blir de min första träning på ca 9 månader. Det ska bli så roligt. Jag ska ge allt, ge järnet. Jag vet också att jag kommer röra mig som en säck potatis, jag kommer slå ut de flesta bollar, kanske till och med råmissa helt och att bollen landar rakt i mitt ansikte. Men jag vet detta och därför får jag ta det med en klackspark och de det från den ljusa sidan att de kommer bli bättre. Om 4-5 träningar så kommer jag kanske få fart på alla slag, men det där med säck potatis kommer nog hålla i sig ett tag :P Men eftersom jag vet med mig om detta så kommer jag inte tappa tålamodet. Jag ska komma tillbaka om de bara lär bli 2 timmar iveckan så kommer jag till slut bli en bra badmintonspelare igen, det får ta den tid det tar helt enkelt.

Oj det bara bar i väg i ord, hahaha.

Fortfarande inte ett dugg trött. Kanske ska kolla på hemnet efter fina hus och få lite inspiration :P


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0