... allt med min resa :) Det känns kanon och helt bortom min värld på nått sätt. Men jag tror att allt kommer gå kanon under min resa. Har som sagt pratat med Mathias om detta kommande år. Och båda säger så här att skulle någonting hända under året som att vi skulle komma i från varandra så tror båda två att vi kommer hitta tillbaka till varandra när mitt år är slut. Och det hoppas och tror jag verkligen att vi kommer göra om något skulle hända. Nu får vi hoppas att inget sånt tragiskt kommer hända med jag har läst om flera stycken som har klarat det. Man blir ju starkare som personer också om man klarar ett heeeelt år borta från varandra..

Många tänker säkert "hur kan hon åka som har en pojkvän, kan hon riskera det". Men då säger jag så här. Kan jag verkligen riskera att sitta med den där ångern när jag sitter där 45 år och har två barn och chansen kommer aldrig aldrig mer komma igen. Jag tar min chans nu och tar en riktigt jävla chansning. Man måste chansa för att vinna! Och det tänker jag göra! Men just att vi precis har flyttat i hop och ska skaffa våra missar är lite synd. Men Mathias flyttar till Hofors i ett år och jag hoppas att under det året ska han se fördelarna med att bo i Sandviken ;) Haha. Sen så tror jag missarna våra kommer överleva kanon utan att jag är hemma och skämmer bort dom. :) Haha...

I dag har jag suttit på jobbet och inte gjort många knop. :) Ganska sweet ändå lär jag säga. Har precis duchsat och funderar över att gå över till Nicklas och säga hej. Men jag är sjuuuukt trött så det bli nog chill hemma tror jag! Mathias är på jobbet och har nattskift i natt.